S04E01 – Filmåret 2017

Hög av films fjärde säsong börjar med en summering av filmåret 2017. Petter Lindgren och Ludvig Arrhénborg hjälper Anton att hitta de bästa, sämsta, mest överraskande och de mest svårfångade filmerna från de gångna året. Plus en massa annat och en titt på vad ni borde ha koll på under 2018.

Medverkande: Petter Lindgren och Ludvig Arrhénborg

Ladda ner: Filmåret 2016 (173 Mb)

Spellängd:180 min

S03E07 – Tjuvåpolis

I tredje säsongens sjunde avsnitt pratar vi om tre rånarfilmer. Michael Manns Heat, Spike Lees Inside man och förra årets Hell or High Water från David Mackenzie.

Medverkande: Petter Lindgren och Björn Lager

Ladda ner: Tjuvåpolis (71 Mb)

Spellängd:75 min

S03E06 – X vs Zombies

De vandrande, och ibland spurtande, döda är fokus för veckans avsnitt. Med avstamp kring de mer oortodoxa filmerna Cockneys vs Zombies och Pride and Prejudice and Zombies diskuterar vi den moderna zombiefilmen. Hur tacklar dagens filmvärld att simpla vandrande lik med hjärna på tungan inte riktigt är tillräckligt längre. Andra filmer som tas upp är: A Scouts guide to the Zombie Apocalypse, Life after Beth, Warm Bodies, Cooties, Zach Snyders Dawn of the Dead, Navy Seals vs Zombies och Wrestlers vs Zombies

Medverkande: Petter Lindgren och Freddie Kaplan

Ladda ner: X vs Zombies (60 Mb)

Spellängd:66 min

S03E05 – Film på film

Detta avsnitt handlar om film på film. Viktor Andersson och Claes Lindman hjälper Anton att reda ut hur filmvärlden porträtteras på den vita duken genom att välja fem filmer från filmhistorien. Vi är också medvetna om att Steve Buscemi inte regisserade Living in Oblivion, det blev lite kortslutning där.

Medverkande: Viktor Andersson och Claes Lindman

Ladda ner: Journalister på film (80 Mb)

Spellängd:93 min

S03E04 – Journalister på film

Vi diskuterar journalister på film i detta avsnitt. Hur porträtteras journalisterna själva, hur porträtteras deras arbete och vilka är våra favoritsnokar på den vita duken? Vi pratar bland annat Alla presidentens män, Truth, Whiskey Tango Foxtrot och Spotlight.

Medverkande: Pär Wirdfors och Viktor Andersson

Ladda ner: Journalister på film (57 Mb)

Spellängd:109 min

S03E03 – Året var 1974

Året var 1974 och en hel radda fantastiska filmer hade biopremiär. Men varför skedde det just detta år, är det bara Antons lantenta förkärlek för siffror som spökar eller var det något som hände i mitten av 1970-talet. Vi diskuterar årets filmer med extra fokus på Stilla Natt Blodiga Natt, Avlyssningen och Det våras för Frankenstein.

Medverkande: Erik Larsson och Erik Nyström

Ladda ner: Året var 1974 (100 Mb)

Spellängd:109 min

S03E02 – Rymdopera, inte bara Star Wars

Viktor Anderson, Freddie Kaplan och Henrik Kaveryd tittar in i en lite ekig studio för att diskutera alternativ till Star Wars i kategorin rymdopera. Vi pratar om allt möjligt men fokuserar specifikt på Femte Elementet, Serenity och John Carter.

Medverkande: Viktor Andersson, Freddie Kaplan och Henrik Kaveryd

Ladda ner: Rymdopera, inte bara Star Wars (100 Mb)

Spellängd:100 min

S03E01 – Filmåret 2016

Hög av films tredje säsong börjar med en summering av filmåret 2016. Petter Lindgren och Ludvig Arrhénborg hjälper Anton att hitta de bästa, sämsta, mest överraskande och de mest svårfångade filmerna från de gångna året. Plus en massa annat och en titt på vad ni borde ha koll på under 2017.

Medverkande: Petter Lindgren och Ludvig Arrhénborg

Ladda ner: Filmåret 2016 (100 Mb)

Spellängd:117 min

Filmåret 2016 – finito.

Bäst på bio år 2015

Nu när året 2016 har lämnat oss är det dags att summera filmåret. Det kommer ett avsnitt också, men det här är mina tankar kring filmåret. Inom parantes står placeringen filmerna fick efter ungefär sex månader, annars är det filmer som jag såg under andra halvan av året.

Top 20 2016:

1. (1) The Nice Guys – Svart Buddy Cop-rulle med fler oväntade skämt än alla renodlade komedier jag sett i år. Ryan Gosling spelar över på ett magnifikt sätt
2. Hell or High Water – Mästerlig rakt igenom men framför allt kemin mellan alla skådespelare och den naturliga dialogen är de stora utropstecknen.
3. (2) Room – Mest välförtjänta Oscar-statyetten på många år. Brie Larson är självlysande som den kidnappade kvinnan som sätter allt på ett kort för att befria sin son. Lyckades behandla ett extremt obehagligt ämne utan att bli blytungt eller orealistiskt.
4. Nocturnal Animals – Den överlägset mest spännande filmen i år i alla fall i förhållande till handlingen. Troféförtjänta skådespelarinsatser till minst fyra av skådespelarna, synd att två av dem kommer konkurrera om samma priser.
5. Kubo and the Two Strings – En egentligen rätt enkel klassisk saga om förlust och nyfödelse. Men i all enkelhet är den lika förödande vacker som underbart sorglig. Bonus för att den visar att stop motion är i allra högsta grad en levande konstform.
6. (7) Zootopia – Ännu bättre vid en andra tittning och klättrar därför på listan. Underbart skådespel och animeringar och en historia värt att . Världsbygget är nästan mest imponerande. Jag vill se fler filmer i den här staden.
7. A Monster Calls – Kom från ingenstans och hög mig rakt i hjärtat. Lika delar Ken Loach och Guillermo del Toro men regisserad av Barnhemmet-geniet J.A. Bayona. Unge Lewis McDougall ska bli intressant att följa framöver.
8. (3) Creed –  Boxningsfilmer är en svaghet hos mig men när Rocky var redo att lämna över sina handskar gjordes det med bravur via Michael B Jordan och Ryan Coogler.
9. Manchester by the Sea – Jag brukar vara väldigt tveksamt inställd till så kallad diskbänksrealism, men när det utfört med så utsökt precision går det inte att värja sig. Casey Affleck bemästrar “Less is more”-skådespel och borde vinna en hel del priser i vår.
10. (4) Spotlight – Boston Globes avslöjande av hur den katolska kyrkan systematiskt skyddat pedofiler en av de viktigaste journalistiska gärningarna i modern historia. Spotlight är dock inte bara en hyllning till det arbetet utan också en kritisk granskning av det samhälle som lät det fortgå. Det ska sägas att jag är extremt svag för filmer om journalistik och kanske ännu svagare för ensemblefilmer.
11. Free state of Jones – Min kommentar efter filmen var “som Braveheart med mindre sliriga dialekter och lite mer ovårdad skäggväxt” summerar det här bra. Hade hamnat högre upp om man skippat den malplacerade ramhistorien.
12. (5) Brooklyn – Vackert drama om distansförhållanden under efterkrigstiden. Starkt skådespel rakt igenom men Saoirse Ronan imponerar som oftast allra mest.
13. (6) The Revenant – Så mycket mer än bara en plågad Leo DiCaprio.  Alejandro G. Iñárritu fortsätter att vara en av Hollywoods mest intressanta regissörer och Revenant väcker stora primala känslor med ett avskalat berättande. Att hålla denna höga nivå av intensitet under dryga 150 minuter är imponerande.
14. Arrival – Sicario-regissören Denis Villeneuve tar sig an subgenren “kommunikation bortom mänsklighet” med bravur. Förvånansvärt nog är jag inte så sugen på att se om den, trots att den så uppenbart är gjort för multipla sittningar.
15. Finding Dory – Pixars uppföljare (Toy Story undantaget) har inte varit jätteimponerande, men återträffen med undervattensbefolkningen höll minst lika hög klass som originalet, om inte mer. Temat “upplevda svagheter som blir styrkor” var mer tydligt, till filmens fördel.
16. Chocolat – För en Slapstick-älskare är en film om tidig vaudeville- och clowntradition alldeles underbart. Omar Sy är fantastisk men filmens stora upptäckt för mig (som ärligt talat är dålig på fransk film) är  schweiziske James Thierrée i rollen som Footit.
17. (8) Hail, Ceasar – Både denna och nedanstående rulle hamnar i kategorin “kärlek till film”. En varm och rolig studie av Hollywoods guldålder. Det är inte bara en hyllning av den mest glamorösa och glittriga eran utan en riktigt bra version av dessa filmer. Sång- och dansnumren är filmens främsta höjdpunkt. Mys!
18. (9) Trumbo – Lite vassare och mindre trivsam än Coen-brödernas film. Men denna historia om den svartlistade manusförfattaren som skrev flera av Hollywoods största succéer under pseudonym är desto mer gripande. Michael Stuhlbarg som Edward G Robinson är tillräckligt för en sittning.
19. Don’t Breathe – Som extremt okunnig inom modern skräck (jag är en fegis) är jag förvånad att jag hittade en renodlad skräckfilm på min egen Topp-20. Men undantaget några tveksamma scener i filmens slutskede är detta ett perfekt kammarspel med spänningselement i Hitchcock-nivå. Plus att alla filmer med Stephen Lang är värda att ge en chans.
20. The Shallows – Blake Lively på ett korallrev ett stenkast från stranden i knappa 90 minuter, kan det verkligen vara något. Jorå, med en synnerligen folkilsk haj i vattnet runt revet och en hel del intressanta berättarknep blir denna Creature Feature en succé. Lite fånigt mot slutet, men inte tillräckligt för att sänka filmen. Efter bottennappen Unknown och Non-Stop får Jaume Collet-Serra äntligen till det igen. Man kanske ska se Run all night, hans senaste samarbete med Liam Neeson ändå…

Rankad lista på filmer jag sett på bio under 2016
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2016 (även hemmabio).
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2015 (även hemmabio).

//Anton

Filmåret 2016 – hitills.

Efter halva 2016 har passerat så har jag sett 45 filmer på bio (av de 165 som haft premiär under årets första sex månader), ligger alltså något efter mina planerade 100 under året.

Top 20 2016:

Bäst i år – hitills

1. The Nice Guys
2. Room
3. Creed
4. Spotlight
5. Brooklyn
6. The Revenant
7. Zootopia
8. Hail, Ceasar
9. Trumbo
10. Eye in the Sky
11. Carol
12. Captain America: Civil War
13. Triple 9
14. Deadpool
15. The Big Short
16. 10 Cloverfield Lane
17. Suffragette
18. Kungens hologram
19. The Hateful Eight
20. The Danish Girl

• Sämst: London has fallen. Inte ens subtilt rasistisk utan bara rent brölhat filmen igenom. Jag gillade Gerard Butler en gång i tiden. Olympus has fallen var så mycket bättre. Babak Najafi får jobba hårt för att komma ikapp efter det här.
• Största positiv överraskning: Angry Birds-rullen, Warcraft och In the Heart of the sea var alla mycket bättre än jag väntat mig.
• Största besvikelsen: Mycket dålig serieaction hitills i år, men största tapp i kvalitet från en film till en annan drabbade tyvärr min barndoms hjältar i TMNT: OOTS. Batman vs Superman var mer av en väntad kalkon, men det är ändå en stor besvikelse att det kokas så fadd soppa på de förlagor som sagts inspirera Zach Snyder och hans anhang.
• Störst skillnad mellan skådespelarinsats och filmkvalitet: Kevin Costner i Criminal var en upplevelse, filmen var…mjeh. Jeff Goldblum och Brent Spiner var magnifika i explosionsaxelryckningen Independence Day: Resurgence.
• Ojämnast med högst toppar: Grimsby var 95% träck, under övriga delar skrattade jag så att jag grät.
• Största upplevelsen på bio hitills i år: Purple Rain på biografduk var underbart bra. Mycket konstig film med klart tveklös moral och väldigt ojämn tonträff men oslagbart fantastiska konsertnummer.
• Skådespelare att hålla koll på framöver: Alden Ehrenreich i Hail, Ceasar är ytterligare en klockren “Coen-upptäckt”, ser fram emot honom som ung Han Solo om några år. Mary Elisabeth Winstead gick 10 ronder med mästerlige John Goodman i 10 Cloverfield Lane utan att svettas.
• Skådespelare som kan lägga skorna på hyllan: Cloë Grace-Moretz. Jag känner mig lite nedstämd när jag säger det, men Hit-girl blir bara sämre och sämre för varje rulle jag ser henne i.

Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2016:
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2015:

//Anton