S02E07 – Ulv i fårakläder

Ulv i fårakläder
Vi anar ulvar i fårakläder, ugglor i mossen och franska guldgossar i detta oärliga avsnitt. Vi börjar med spänningsmästaren Alfred Hitchcocks Skuggan av ett tvivel, fortsätter med Park Chan-Wooks Stoker som tydligt inspirerats av Affes rulle och avslutar med The Guest av Adam Wingard som till och med är oärlig med vilken genre den tillhör.
Medverkande: Pär WirdforsRikard Eriksson
Ladda ner: Ulv i fårakläder (97 Mb)
Spellängd:105 min

Julkalender 2014 Lucka 5 – Lurad av trailern

En riktigt bra trailer väcker intresse för filmen utan att ge bort för mycket av handlingen samtidigt som den ger en känsla för vad för slags film som väntar. Ibland behöver man inte ens visa klipp ur filmen.

Ett praktexempel är Alfred Hitchcocks legendariska trailer för Psycho där skräckmästaren vandrar runt på Bates Motel och försynt pratar om alla hemskheter som hänt där. Inte en bildruta från själva filmen.

Sådana mästerverk får man sällan se nuförtiden. Men det är också sällan som filmers trailers har en helt annan känsla en den slutgiltiga filmen.

Ibland är det rena lögner, som i trailern till Nimród Antals underskattade Predators där en närbild på Adrian Brodys ansikte var översvämmad med lasersikten vilket atydde en betydligt större antal utomjordingar än som faktiskt dök upp. I filmen är scenen med, men med betydligt färre sikten.

SavingMrBanksPoster2Men ibland blir det fel på andra sätt. I de flesta förtittar på Saving Mr. Banks var känslan av en film där en gladlynte Walt Disney värmde upp en iskall Pamela Travers och fick henne att förstå vilken glädje en filmatisering av hennes Mary Poppins-bok skulle ge folket. Med många sångnummer och skratt i trailern var känslan av en smårolig komedi med ett litet mått dramatiska element.

Istället bjuder filmen på ett långsamt psykologiskt drama där stora delar utspelar sig i författarinnnans högst traumatiska barndom. Jag visste inte ens om att Colin Farell och Ruth Wilson som spelar hennes föräldrar var med i filmen.

Gissningsvis var det alldeles för mörkt för att säljas in som en Disney-film, trots att själva filmen absolut inte hade ett anslag för hela familjen. Resultatet var att jag kom in helt snett när jag såg filmen, hade jag väntat mig ett drama hade jag nog kunnat njuta mer av filmen. Nu är ju visserligen regissören John Lee Hancock allt annat än subtil i sin regi, men det är tråkigt när trailermakare skadskjuter en film på förhand.