Filmåret 2016 – finito.

Nice Guys Poster. The poster art copyright is believed to belong to the distributor of the film, the publisher of the film or the graphic artist.

Bäst på bio år 2015

Nu när året 2016 har lämnat oss är det dags att summera filmåret. Det kommer ett avsnitt också, men det här är mina tankar kring filmåret. Inom parantes står placeringen filmerna fick efter ungefär sex månader, annars är det filmer som jag såg under andra halvan av året.

Top 20 2016:

  1. (1) The Nice Guys – Svart Buddy Cop-rulle med fler oväntade skämt än alla renodlade komedier jag sett i år. Ryan Gosling spelar över på ett magnifikt sätt
  2. Hell or High Water – Mästerlig rakt igenom men framför allt kemin mellan alla skådespelare och den naturliga dialogen är de stora utropstecknen.
  3. (2) Room – Mest välförtjänta Oscar-statyetten på många år. Brie Larson är självlysande som den kidnappade kvinnan som sätter allt på ett kort för att befria sin son. Lyckades behandla ett extremt obehagligt ämne utan att bli blytungt eller orealistiskt.
  4. Nocturnal Animals – Den överlägset mest spännande filmen i år i alla fall i förhållande till handlingen. Troféförtjänta skådespelarinsatser till minst fyra av skådespelarna, synd att två av dem kommer konkurrera om samma priser.
  5. Kubo and the Two Strings – En egentligen rätt enkel klassisk saga om förlust och nyfödelse. Men i all enkelhet är den lika förödande vacker som underbart sorglig. Bonus för att den visar att stop motion är i allra högsta grad en levande konstform.
  6. (7) Zootopia – Ännu bättre vid en andra tittning och klättrar därför på listan. Underbart skådespel och animeringar och en historia värt att . Världsbygget är nästan mest imponerande. Jag vill se fler filmer i den här staden.
  7. A Monster Calls – Kom från ingenstans och hög mig rakt i hjärtat. Lika delar Ken Loach och Guillermo del Toro men regisserad av Barnhemmet-geniet J.A. Bayona. Unge Lewis McDougall ska bli intressant att följa framöver.
  8. (3) Creed –  Boxningsfilmer är en svaghet hos mig men när Rocky var redo att lämna över sina handskar gjordes det med bravur via Michael B Jordan och Ryan Coogler.
  9. Manchester by the Sea Jag brukar vara väldigt tveksamt inställd till så kallad diskbänksrealism, men när det utfört med så utsökt precision går det inte att värja sig. Casey Affleck bemästrar “Less is more”-skådespel och borde vinna en hel del priser i vår.
  10. (4) Spotlight – Boston Globes avslöjande av hur den katolska kyrkan systematiskt skyddat pedofiler en av de viktigaste journalistiska gärningarna i modern historia. Spotlight är dock inte bara en hyllning till det arbetet utan också en kritisk granskning av det samhälle som lät det fortgå. Det ska sägas att jag är extremt svag för filmer om journalistik och kanske ännu svagare för ensemblefilmer.
  11. Free state of Jones – Min kommentar efter filmen var “som Braveheart med mindre sliriga dialekter och lite mer ovårdad skäggväxt” summerar det här bra. Hade hamnat högre upp om man skippat den malplacerade ramhistorien.
  12. (5) Brooklyn – Vackert drama om distansförhållanden under efterkrigstiden. Starkt skådespel rakt igenom men Saoirse Ronan imponerar som oftast allra mest.
  13. (6) The Revenant – Så mycket mer än bara en plågad Leo DiCaprio.  Alejandro G. Iñárritu fortsätter att vara en av Hollywoods mest intressanta regissörer och Revenant väcker stora primala känslor med ett avskalat berättande. Att hålla denna höga nivå av intensitet under dryga 150 minuter är imponerande.
  14. Arrival – Sicario-regissören Denis Villeneuve tar sig an subgenren “kommunikation bortom mänsklighet” med bravur. Förvånansvärt nog är jag inte så sugen på att se om den, trots att den så uppenbart är gjort för multipla sittningar.
  15. Finding Dory – Pixars uppföljare (Toy Story undantaget) har inte varit jätteimponerande, men återträffen med undervattensbefolkningen höll minst lika hög klass som originalet, om inte mer. Temat “upplevda svagheter som blir styrkor” var mer tydligt, till filmens fördel.
  16. Chocolat – För en Slapstick-älskare är en film om tidig vaudeville- och clowntradition alldeles underbart. Omar Sy är fantastisk men filmens stora upptäckt för mig (som ärligt talat är dålig på fransk film) är  schweiziske James Thierrée i rollen som Footit.
  17. (8) Hail, Ceasar – Både denna och nedanstående rulle hamnar i kategorin “kärlek till film”. En varm och rolig studie av Hollywoods guldålder. Det är inte bara en hyllning av den mest glamorösa och glittriga eran utan en riktigt bra version av dessa filmer. Sång- och dansnumren är filmens främsta höjdpunkt. Mys!
  18. (9) Trumbo – Lite vassare och mindre trivsam än Coen-brödernas film. Men denna historia om den svartlistade manusförfattaren som skrev flera av Hollywoods största succéer under pseudonym är desto mer gripande. Michael Stuhlbarg som Edward G Robinson är tillräckligt för en sittning.
  19. Don’t Breathe – Som extremt okunnig inom modern skräck (jag är en fegis) är jag förvånad att jag hittade en renodlad skräckfilm på min egen Topp-20. Men undantaget några tveksamma scener i filmens slutskede är detta ett perfekt kammarspel med spänningselement i Hitchcock-nivå. Plus att alla filmer med Stephen Lang är värda att ge en chans.
  20. The Shallows – Blake Lively på ett korallrev ett stenkast från stranden i knappa 90 minuter, kan det verkligen vara något. Jorå, med en synnerligen folkilsk haj i vattnet runt revet och en hel del intressanta berättarknep blir denna Creature Feature en succé. Lite fånigt mot slutet, men inte tillräckligt för att sänka filmen. Efter bottennappen Unknown och Non-Stop får Jaume Collet-Serra äntligen till det igen. Man kanske ska se Run all night, hans senaste samarbete med Liam Neeson ändå…

Rankad lista på filmer jag sett på bio under 2016
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2016 (även hemmabio).
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2015 (även hemmabio).

//Anton

Advertisements

Filmåret 2016 – hitills.

Efter halva 2016 har passerat så har jag sett 45 filmer på bio (av de 165 som haft premiär under årets första sex månader), ligger alltså något efter mina planerade 100 under året.

Top 20 2016:

Nice Guys Poster

Bäst i år – hitills

  1. The Nice Guys
  2. Room
  3. Creed
  4. Spotlight
  5. Brooklyn
  6. The Revenant
  7. Zootopia
  8. Hail, Ceasar
  9. Trumbo
  10. Eye in the Sky
  11. Carol
  12. Captain America: Civil War
  13. Triple 9
  14. Deadpool
  15. The Big Short
  16. 10 Cloverfield Lane
  17. Suffragette
  18. Kungens hologram
  19. The Hateful Eight
  20. The Danish Girl
  • Sämst: London has fallen. Inte ens subtilt rasistisk utan bara rent brölhat filmen igenom. Jag gillade Gerard Butler en gång i tiden. Olympus has fallen var så mycket bättre. Babak Najafi får jobba hårt för att komma ikapp efter det här.
  • Största positiv överraskning: Angry Birds-rullen, Warcraft och In the Heart of the sea var alla mycket bättre än jag väntat mig.
  • Största besvikelsen: Mycket dålig serieaction hitills i år, men största tapp i kvalitet från en film till en annan drabbade tyvärr min barndoms hjältar i TMNT: OOTS. Batman vs Superman var mer av en väntad kalkon, men det är ändå en stor besvikelse att det kokas så fadd soppa på de förlagor som sagts inspirera Zach Snyder och hans anhang.
  • Störst skillnad mellan skådespelarinsats och filmkvalitet: Kevin Costner i Criminal var en upplevelse, filmen var…mjeh. Jeff Goldblum och Brent Spiner var magnifika i explosionsaxelryckningen Independence Day: Resurgence.
  • Ojämnast med högst toppar: Grimsby var 95% träck, under övriga delar skrattade jag så att jag grät.
  • Största upplevelsen på bio hitills i år: Purple Rain på biografduk var underbart bra. Mycket konstig film med klart tveklös moral och väldigt ojämn tonträff men oslagbart fantastiska konsertnummer.
  • Skådespelare att hålla koll på framöver: Alden Ehrenreich i Hail, Ceasar är ytterligare en klockren “Coen-upptäckt”, ser fram emot honom som ung Han Solo om några år. Mary Elisabeth Winstead gick 10 ronder med mästerlige John Goodman i 10 Cloverfield Lane utan att svettas.
  • Skådespelare som kan lägga skorna på hyllan: Cloë Grace-Moretz. Jag känner mig lite nedstämd när jag säger det, men Hit-girl blir bara sämre och sämre för varje rulle jag ser henne i.

Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2016:
Rankad lista på filmer jag sett med världspremiär 2015:

//Anton

S02E12 – Filmåret 2015

Filmåret 2015
Tillsammans med Claes Lindman, Petter Lindgren och Viktor Andersson går vi igenom våra favoritfilmer från 2015, våra största besvikelser, våra starkaste positiva överraskningar, vad som var underskattat, vad som fått alldeles för mycket positiv uppmärksamhet och vad som bara kan gå och dra något gammalt över sig. En gammal hederlig årskrönika helt enkelt!
Medverkande: Petter Lindgren, Viktor Andersson och Claes Lindman
Ladda ner: Filmåret 2015 (65 Mb)
Spellängd:93 min

Oscarstips 2016!

his is a poster for 88th Academy Awards. The poster art copyright is believed to belong to the distributor of the event, the publisher of the event or the graphic artist.

The Rock says!

Då var det dags att sätta proffstyckare och sömmersketippare på pottan. Skicka in din Oscars-rad till oss och ta chansen att vinna ett fint hemligt pris!

Observera att du kan redigera din rad så länge du kopierar din svars-URL (klicka på Edit your response när du är klar), men varje gång du ändrar din rad så får den en ny tidstämpel och rader stämplade efter galans start kommer att vara ogiltiga.

Lycka till och må bäste Oscarskännare vinna!

S02E11 – You don’t know Dick

You don't know Dick
I ett fullmatat Philip K Dick-avsnitt diskuterar vi de främsta och sämsta filmer som inspierats av eller adapterats från science/fiction-författarens alster. Vi försöker utröna varför hans filmer legat till grund till så mycket filmer och varför det så ofta blir knas.
Medverkande: Petter Lindgren
Ladda ner: You don’t know Dick (48 Mb)
Spellängd:62 min

S02E10 – Knappt ens Bloodsport

Knappt ens Bloodsport
I en efterlängtad spirituell fortsättning på omtyckta specialavsnittet Die Hard…ish (arbetsnamn Inte riktigt Die Hard) kommer nu Knappt ens Bloodsport där Rikard Eriksson och Henrik “100 Filmer” Andersson dyker upp i studion för att prata kampsportsturneringsfilmer.
Medverkande: Rikard Eriksson, Henrik Andersson
Ladda ner: Knappt ens Bloodsport (73 Mb)
Spellängd:106 min

S02E09 – Nummer två är inte alltid skit

Nummer två är inte alltid skit
Uppföljare har ett välförtjänt dåligt rykte, men det finns filmer som inte bara tillför något nytt utan faktiskt överträffar sitt original. Med hjälp av Freddie Kaplan och Viktor Andersson går vi igenom våra favorituppföljare.
Medverkande: Freddie Kaplan, Viktor Andersson
Ladda ner: Nummer två är inte alltid skit (50 Mb)
Spellängd:72 min